Matti Norlin

Ur en Estnisk dagstidning, augusti, 2009
Live-recension om SKRÖMTA från Viru Folk i Käsmu, Estland

"publiken drogs totalt på övervarv av svenska gruppen Skrömta. Så stora känslor mellan publik och artist ser man sällan. Publiken skrek och tjöt men Skrömta kastade bara mer olja på lågorna och drog publiken till en sånt fart att till slutet var gruppen själv helt slut, men säkert nöjd och publiken njöt av energin kommande från scenen"

---------------------------------------------

Från bloggar juli, 2009
Om badge gig på Trästockfestivalen i Skellefteå

....Hur som helst så spelades det förjävla bra musik från tältet hörde jag, och klev in för att lyssna. Tror ni man blev lite förvånad när man hittade ett blues/psychobillyband där inne! F E T T N I C E ! Inget jädra hippieskräp! Sjuuuuuukt grym kille på gitarr. Men blev ju lycklig i hela kroppen! Så kolla in Badge och lyssna i genom deras låtar! Faan vad bra de är. Lyssna på låten "Bobby" och ni nynnar den låten resten av daagen..eller..ja..natten?
De andra drog men jag stod kvar och lyssnade och fler och fler kom in i tältet. De borde ha fått spela på stora scenen, de hade ju lyft hela festivalen! Publiken önskade att de skulle höja ljudet på gitarren (han var braaa om jag inte sagt det tillräckligt) vilket säger en del, tror många var imponerade.....

....Badge var coola nanting, och än mer duktiga. Det svängde otroligt mycket och gjorde sig utan tvekan bättre live än inspelat....

... Så kolla in Badge och lyssna i genom deras låtar! Faan vad bra de är. ...

---------------------------------------------

Ur Karlskoga Tidning, mars 2009
Karlskoga rock och bluesfestival har jubilerat

...Matti Norlin inledde. Han var ensam på scenen med sina gitarrer och en uppmickad fotstampslåda och det var inte så värst många i publiken heller. Synd, för en man som bidrar till att Charlie Patton inte glöms bort är värd en guldstjärna bara av den anledningen. Matti Norlin varvade låtar från blueshistorien med egna kompositioner, som Bullshit Blues som han skrev efter en helt värdelös turné i Italien. En annan egen låt, Bobby, fick han inspiration till efter att ha sett en uppsättning av David Mamets pjäs Bobby Gould i helvetet. Matti Norlin berättade också att han i sin ungdom lyssnade mycket på Elvis, Chucken och de andra grabbarna och rev därefter av en snabb, rockabillydoftande version av Milk Cow Blues Boogie. Han avslutade sin akt med Muddy Waters Rollin and Tumblin i en pumpande takt som om det varit hjärtslag indikerat en annalkande kollaps. Matti Norlin är med sin deltablues alltid hörvärd på vilken festival som helst.
-Benny Abrahamsson

---------------------------------------------

Ur Jönköpings Posten, oktober 2008
Flyhänt gitarrist på folkhögskola

Gitarristen Matti Norlin, Stockholm, har gästat Mullsjö folkhögskola. Han bjöd på blueskompositioner hämtade från musikstilens vagga i USA på 1920 och 1930-talet.

Ett 50-tal personer kom för att ta del av konserten. De fick sig en inblick i bluesens historia.
... - Det är synd att inte fler tar del av en så bra konsert, säger Sten Nilsson, kassör i Kultur Mångfald i Mullsjö.
Matti Norlin är en flyhänt gitarrist som spelar och sjunger med stor inlevelse och känsla. Till sin hjälp på scen har han, frånsett sina gitarrer, en fotstampslåda.
Han inledde intesivt med den egenkomponerade Emigration Blues och följde sedan upp med en av kvällens höjdpunkter. Han framförde då blueslegenden Robert Johnsons Up jumped the devil. Den version som han gav var rå och kall, men ändå mycket bra.
Robert Johnsons musik har haft stora influenser på band som exempelvis Led Zeppelin och Rolling Stones.
Spelningen var uppdelad i två olika avdelningar med fikapaus inlagd. Den första avslutades med Elvislåten Milkcow blues boogie.
.....
Duktig gitarrist
Det var inte bara enbart blueslåtar påprogrammet. Han drog även en del ragtime låtar. Den bästa var en som Papa Charlie Jackson spelat in.
Det var en oerhört snabb låt och fick en i publiken att fråga efteråt, på skoj, om han inte kunde spela fortare.
- Jag tyckte det var lite lagom tempo för den här låten, svarade Matti Norlin, med glimten i ögat....
- Göran Bard

---------------------------------------------

Ur bloggen: mingataistan.blogg.se, oktober 2008
I woke up this morning in Värnamo
Han såg chockad ut, Matti Norlin, där han satt på scenkanten och hade sålt slut på sina cd-skivor.
... Och som han spelade!
Kanske att han var lite tveksam i början; lokalen, publiken, antalet, söndagseftermiddag i småstad. Men han lyste upp mer och mer för han fick direkt respons - vi blev helt fascinerade av hans musikalitet, sången och framför allt gitarrspelet. Var det ett helt bluesband på scenen? Nej, det var Matti Norlin och en enda gitarr och en stamplåda. Så suveränt bra!
Det blev kö till skivförsäljningen efteråt och han fick med sig beställningar hem. Kanske hade han inte väntat sig långa applåder, extranummer och ovationer.

---------------------------------------------

Ur en Åländsk tidning 6 oktober 2008 - (Om Skrömta)
Musikmöte Norden–Baltikum

KULTURNYHETER
Det musikaliska mötet mellan Norden och Baltikum lyckades. Och för publiken blev det ett möte med annorlunda
instrument. Digeridoo, The Brass Globe och vevlira hör inte till vanligheterna på den åländska scenen. (På bilden gruppen Skrömta.)
Nordens Institut på Åland bjöd i veckoslutet in till musikaliska möten på Föglö och i Mariehamn.

... Till slut kom Skrömta som rockade loss. De sprang ut bland publiken och spelade.
Det svenska bandet Skrömta med åländskt inslag har inte uppträtt på Åland tidigare, men nu hoppas Åsa Juslin att de ska komma flera gånger.
Deras fartfyllda uppträdande gav blodad tand. Robert Zetterquist är den enda ålänningen i bandet.

- Nina Smeds

---------------------------------------------

Ur Småländska tidningen: Barometern, oktober 2007
Elever lyssnade till tung blues

Det var tunggung i gympasalen i Alsterbro i torsdags.
Bluesgitarristen Matti Norlin spelade och skolungdomarna lyssnade.
- Det här är den tuffaste typen av blues. Det är den musiken som jag har fastnat för mest i genren, säger Matti Norlin innan han river av en låt av Robert Johnson som gav ut skivor på 1930-talet.
Musiken kommer från Mississippideltat och texten handlar om en musiker som sålt sin själ till djävulen för att få sin musikaliska skicklighet. Även Matti Norlin är mycket skicklig med gitarren men har övat upp sina färdigheter på egen hand.
Inför högstadieeleverna plus sjätteklassarna på Alsterbro-skolan spelar han bluesklassiker blandat med eget material. Han sjunger, spelar gitarr och stampar på en platta så att takten accentueras ytterligare.
Faktum är att den gamla Mississippibluesen inte så lite påminner om musik som förekommer i tv-serien Sopranos. Förutom bluesen spelar Matti Norlin folkmusik, hårdrock och är med i en teaterförening.
Robin Andersson sitter uppflugen på en plint och lyssnar. Han tycker det låter bra eftersom det svänger. Elvis har han hört förut men inte 30-talsbluesen.
- Jag kan inte själv spela. Men han är duktig, säger Robin Andersson om Matti Norlin.
- Emma Arenius

---------------------------------------------

Risktagare med rötter i blues
SUNDSVALL (ST) 2008-07-16
Matti Norlin är musikern som gärna tar ut svängarna. Förutom bluesen drar han sig inte för att spela nycklelharpa, dragspel och folkmusik.
Men på Stöde Musikvecka är det blues som gäller.

...  – Ju äldre man blir, desto viktigare blir texterna i låtarna, säger Matti Norlin. Men det är svårare att skriva texter. Melodierna kommer av sig självt, de har jag gratis, men texterna måste nötas fram.
   Frilansmusikern Matti Norlin är inte rädd för att växla mellan vitt skilda musikstilar, och har provat på både dragspel, fiol och nyckelharpa. I folkmusik och blues ser han en gemensam kärna.
   – Det är samma energi och ös i folkvisor om till exempel Näcken som i den riktiga bluesen, säger han. Bluesen och folkmusiken har samma slags styrka.
   Han tror på en comeback för både blues och folkmusik, men det beror också på vilket utrymme musiken får. Matti Norlin är rädd att folkmusik ska hamna i samma fålla som klassisk musik och jazz; längre bort från folket, och att det måste till klassisk skolning och utmärkelser för att folk ska få tillfälle att spela.
   – Jag kan tycka att Eddie Meduza känns mer som folkmusik än den tillrättalagda folkmusiken man kan höra på radio, säger han.
   Folkmusik ska vara öppen för folk som vill spela för musikglädjens skull, tycker Matti Norlin.
   – När jag började uppträda med nyckelharpa var jag inte fullärd, men spelade ändå. Och jag fixade det, säger han och skrattar.
   När Matti Norlin varit ute och spelat på skolor, har han träffat barn och ungdomar som upptäcker bluesen för första gången.
   – Många säger efteråt att blues tycker de inte om, men de gillar det jag gör, säger han.
   Det finns en föreställning om att bluesen kan vara tråkig, men då handlar det ofta om blues som lagt sig till en sorts dansbandsstil, tycker Matti Norlin, som medger att han själv ibland också anpassat sin blues för att det ger fler spelningar.
   – Men anpassningen kan göra att det där riktiga svänget försvinner. Bluesen blir mer slätstruken och det finns inget utrymme för improvisationer.
   I både bluesen och folkmusiken tycker han att känslan är viktigast, att gilla det man gör och förmedla det till publiken.
   – Musik handlar om att riskera. Det är bara då det kan gå hur det vill, men också bli riktigt bra. Hellre det än att det blir slätstruket, säger Matti Norlin.
...

---------------------------------------------

Ur tidningen: Sweden Rock, nummer 45, -07
Skivrecension -Badge -Kill Another Fuzz

Stockholms BADGE är ett tremannaband byggt kring bluesgitarristen Matti Norlin (som tidigare bland annat släppt tre solo-album), basisten Gustaf Hielm (ex-MESHUGGAH) och den meriterade trummisen Fredrik Haake (ex-MELDRUM).
Tillsammans krossar de myter om vad som går och inte går att göra. En sättning på akustisk gitarr, ståbas och trummor fungerar till exempel alldeles utmärkt om man med blues i botten vill snudda vid såväl hårdrock, rockabilly och rotrock från den amerikanska södern. Energiskt och svängigt så det förslår, men det är softare blueslåtar som "Dogs world", "Pleasure" och "Emigration" som är mina bästa vänner här.
Rekomenderas!
- Dennis Karlsson

---------------------------------------------

Ur tidningen: Groove, september -07
Skivrecension -Badge -Kill Another Fuzz

Tre talangfulla killar med erfarenhet från musikbranschen som vissa av oss bara drömmer om.
Matti Norlin, Fredrik Haake och Gustaf Hielm har hunnit släppa soloalbum och turnerat jorden runt med diverse band men sedan 2002 har de fokuserat på en sak: Badge. Trion kör på något som resulterar i en alldaglig blandning mellan rock och blues, men vet ni vad? Det funkar!
Med intressanta instrumentval och låtar som sticker ut blir det hela en variation som vi alla kan tþnkas lyssna på, vare sig vi är pop-, rock- eller bluesfans...
- Anna Plaza

---------------------------------------------

Ur tidningen: Östran,Nyheterna, (Småland) 29 maj -07
Älskar energin i bluesen
- Det är kul att vara tillbaka i Mönsterås, sade bluesartisten Matti Norlin

I lördags kväll gjorde han sitt tredje framträdande på Bluesfestivalen.
- jag var här 97 och 98 också, berättade han. Det är en trevlig festival med ett utbud som är hyfsat blandat.
Östran/Nyheterna träffade honom efter måndagens förmiddagskonsert i Parkskolans aula (där Matti spelade och sjöng för sjätteklassare).
- Jag hade halsont och feber under stora delar av förra veckan, och jag känner mig inte riktigt kry än. Läget förbättrades inte direkt efter spelningen i lördags kväll, skrattade Matti Norlin.
- Spelningen började kvart över tolv och då var det knappast läge för några lugna grejjer. Det var inte mycket kvar av rösten i söndags morse.
34-årige Matti Norlin, som har bostad och familj i Stockholm, gjorde ändå bra ifrån sig i Parkskolans aula i går (han lirade för sjundeklassarna på eftermiddagen också - och idag gör han ytterligare ett par framträdanden på Krungårdsskolan). Sjätteklassarna gillade bevisligen bluesen.
- Häftig musik, sade ett par killar.
Matti bjöd på härlig underhållning, eleverna applåderade ivrigt, Matti Norlin tackade och eleverna svarade med att säga "varsågod".
- Det händer ganska ofta att mellanstadieelever säger varsågod efter att jag har tackat för applåderna. Roligt, sade Matti Norlin.
... - Det är dags för en ny bluesskiva snart, sade Matti, som även ägnar sig åt andra musikstilar och andra instrument.
Han är med i folkmusikensemblen "Skrömta" (där han spelar nyckelharpa) och i punkbluestrion "Badge". Matti Norlin försörjer sig som musiker och kompositör.
- Tidigare var jag tvungen att ta jobb som trubadur och sjunga populära schlagers och popdängor på olika ställen. Men nu behöver jag inte prostituera mig så ofta längre. Och det känns väldigt skönt.
- Peter Rosén

---------------------------------------------

BADGE "Kill Another Fuzz" Skivrecension,
Värmlands Folkblad, 2007-05-25

Jag vet inte om den här trion har hämtat sitt namn efter Cream-låten med samma namn, men om så är fallet tyder det på en kaxighet som står i paritet med kunnandet.

Bakom den provokativa titeln döljer sig ett sensationellt bra album, med musik som trion själv beskriver som ekon från det gamla och ilskan från det nya.

Men jag måste få berätta om trions gitarrist Matti Norlin. Första gången jag stötte på hans namn var 2002 då han skickade ett recensions-ex av soloalbumet Slidin Out - laddat med amerikansk förkrigsblues som han hade skrivit själv och iscensatte mästerligt enbart med spel på diverse gitarrer och sång.

Sedan såg jag inte hans namn förrän i fjol, då han plötsligt dök upp i folkmusikbandet Skrömta, där han spelar vevlira och harpa, med samma gedigna slutresultat som exkursionerna i bluesen.

Och så dyker han nu upp igen, i bandet Badge, tillsammans med Fredrik Haake, trummor, och Gustaf Hielm, ståbas; låt inte det sistnämnda lura dig till att tänka rockabilly. Nej, detta är triorock som om den inte vore så egensinnig i utförandet antagligen skulle slå all världens hårdrockfestivaler med häpnad.

Det är förresten inte helt fel att tänka Badge och Cream. Vore Clapton en ung man idag, kanske hans trio skulle låta så här. Matti Norlin är i mina öron en glimrande instrumentalist och i trioformatet kan jag inte påminna mig om att ha hört något lika musikaliskt övertygande på jag vet inte hur länge.

Det är blues, punk och rock, mestadels framförd i tempo furioso, som bygger hängbroar över till en mer liberal syn på hur ett ackompanjemang ska låta. Dessutom är det en överraskande god variation på de elva spåren, som tillsammans klockar in på strax över halvtimmen.

Att det blir så bra hänger antagligen ihop med trions suveräna samspel och Norlins musikaliska bredd ,från soloskivorna med förkrigsblues, via hårdrock till Ångermanländska spelmanslåtar, för att här landa i något som i kraft av sin otåliga briljans blir till något alldeles eget. Men med ekon från förr.

Matti Norlin och alla de musikanter som han omger sig av i olika konstellationer, borde vara obligatoriska inslag på sommarens alla musikfestivaler. Slå honom bara en signal först och berätta om ni vill ha blues, folkmusik eller rock.
- Björn Stefanson
Värmlands Folkblad
2007-05-25

---------------------------------------------

SKIVRECENSION: BADGE / KILL ANOTHER FUZZ,
Ö-viks Allehanda, 2007-05-29
Badge ger vass egenartad blues

En trio med starka kopplingar till Örnsköldsvik. Fredrik Haake, som trummat sig igenom ett otaligt antal konstellationer, har tillsammans med Matti Norlin format det taggiga energibluesbandet Badge. Med sig har de också Gustaf Hielm från Meshuggah. Tillsammans har de fixat till en vass elvaspårsplatta, knökfylld med vibbar från de dammiga delarna av staterna, uppskruvad några hack till.

"Att Jack White hörde av sig och anmälde intresse att producera albumet är inte förvånande. White Stripes är en lätt parallell att dra när det kommer till Kill Another Fuzz.

Led Zeppelin är en annan. -Pleasure- skulle inte behöva skämmas om den lirades efter Led Zeppelin III. Med hamrande slidegitarr och grundmurad takt av Haake utgör den lite av en mittenpärla.

Annars är det mest utmärkande just de instrument som gruppen slänger sig med. Gustaf Hielm lirar ståbas. Bara det. Ta sedan en lite sliten stålgitarr, självklart akustisk, och slajda iväg till Robert Johnsons glansdagar, så har vi själva kärnan av Badge..."

- TOMMY EHLIN
Örnsköldsviks Allehanda
2007-05-29

-----------------------------------------------------

ÖSTRAN (småländsk tidning), 10/3-07
Gungande blues på schemat
Gungande blues med mickad fotstampslåda. Tidig blues tolkas och egna låtar spelas.
Matti Norlin spelade blues för eleverna i årskurs nio på Slottsskolan och Åkerboskolan i torsdags.
- Att lyssna på ny musik kan vara svårt men jag får ofta reaktioner på att de tycker musiken är bra. Ibland tycker man om musik utan att förstå varför, säger Matti Norlin.
- Vi vill att ungdomarna ska se att det finns alternativ till all den musik de matas med på radio och i tv, säger Mari Norman, lärare och engagerad i Kuben, kultur för barn och ungdom, i Borgholms kommun.
- Det var verkligen jättebra, säger en kille efter föreställningen.

---------------------------------------------

TIDNINGEN ÅNGERMANLAND, 2/7-06
Mångsidig musiker med rötter i Hoting
Det är inte ofta han uppträder på hemmaplan numera, låtskrivaren och musikern Matti Norlin, bördig från Hoting. Men under Musik i Tåsjödalen var han riktigt på hemmaplan.
Matti Norlin, bördig från Hoting, har en stor musikalisk bredd. På hemmaplan i Tåsjökyrka spelade han nyckelharpa och folkmusik.
Redan som 12-åring fanns Matti Norlin med ungdomsbandet Wizzard. Efter att ha varit bosatt i Strömsund och gymnasiestudier flyttade han till Stockholm 1995. Gitarren hänger med ännu, men numera också andra instrument. Snart kommer en ny cd med folkmusikgruppen Skrömta, där han är en av medlemmarna. Som ung var det hårdrock för hela slanten, sedan blev det en hel del blues och nu folkmusik.
- Jag är öppen för all slags musik. Man behöver inte lägga ett instrument eller musikstil på hyllan bara för att man börjar med ett annat. Det går bra att kombinera, menar Matti.
Det är inte bara gruppens Skrömtas skiva som är aktuell. Det kommer fyra skivor som jag medverkar på, berättar Matti. Matti Norlin och en grupp han spelar med i Stockholm kommer också att åka på turné till USA snart.
- Bjärne Engholm, Reporter

---------------------------------------------

TIDNINGEN ÅNGERMANLAND, 2/7-06
Ny fullträff för musikfestivalen i Tåsjö
rets upplaga av musikfestivalen "Musik vid Tåsjö Stränder" blev en ny fullträff med stora variationer i det musikaliska utbudet.
.... Efter en paus fortsatte programmet med Skojigt, svängigt och stämningsfullt med Karolina Lif, piano och orgel och Matti Norlin på nyckelharpa. Låtar ur den västerbottniska folkmusikskatten och låtar från den gemensamma hembygden som är Tåsjö. Karolina Lif och Matti Norlin gav ett musikaliskt folkmusikprogram som gick hem i kyrkbänkarna.
- Bjärne Engholm, Reporter

---------------------------------------------

Skolwebben Växjö Kommun, 2005-11-26, Blueskonsert på Bergundaskolan

Musikern Matti Norlin bjöd på två bejublande framträdanden för eleverna i 9an från Lammhult och Bergunda. Matti berättade om Bluesen som är grunden till dagens pop och rockmusik o bjöd på smakprover framförda med stor skicklighet och mycket humor. De som vill veta mer om Matti kan gå till hans hemsida: www.mattinorlin.com

---------------------------------------------

TIDNINGEN ÅNGERMANLAND, 2005-09-21 (konsertrecension)
Imponerade musikalitet på Babelsberg
En av den svenska bluesen skickligaste utövare besökte på tisdagen Kramfors. Vid konserten på Babelsberg, som tyvärr lockade på tok för få besökare, gav Matti Norlin prov på en imponerande musikalitet. Repertoaren bestod av såväl egenhändigt komponerade alster som andras verk.
Häftigt är nog det ord som bäst sammanfattar aftonen "I woke up this morning"; häftigt att se och lyssna till en stark lysande ung stjärna på blueshimlen som lockar fram så råa, medryckande, men samtidigt så ömtåliga toner ur gitarren. Passionerat och coolt på samma gång.

---------------------------------------------

Länstidningen Östersund, november 2004 (artikel inför en Skrömta-spelning)
Matti har bytt gitarren mot nyckelharpa
- Jag förstår att dom gamla spelmännen blev helt besatta av näcken. Jag vill också uppleva den känslan för den är nog lika angenäm som att sälja sin själ i den där fyrvägskorsningen säger Hotingsbördige bluesmannen Matti Norlin.
Jo, det är sant. Bilden ljuger inte. För Matti Norlin, har bytt ut gitarren mot en nyckelharpa. I kväll kan man bedöma hur duktig han är på det instrumentet när han tillsammans med folkmusikgruppen Skrömta ger en konsert på Folkets Hus i Stršmsund.
- Helt klart så har nyckelharpan och vevliran tagit över som övningsinstrument. Gitarren kommer i andra hand och jag lirar bara på den när jag är ute och spelar live, säger Matti från lägenheten i Stockholm.
Den prioriteringen har naturligtvis att göra med att bluesboy Norlin redan är så driven på sitt huvudinstrument. Och efter mötet med folkmusiken för tre år sedan så är han ivrig att så snabbt som möjligt bli lika bra på de nya speldonen.
- Att lira pŒ gitarren innebþr en otrolig frihet. Nu vill jag bli lika driven på nyckelharpan som på gitarren och då kräver det att jag övar mest hela tiden, förklarar Matti.
Kontakten med folkmusiken etablerades genom sambon som alltid trallat folkvisor och hennes kompisar som spelar folkmusik. Ett gig i en kyrka utanför Stockholm där folkmusikanterna ville att Matti skulle vara med och kompa satte bollen i rullning på riktigt.
- Så här i efterhand så är det bara att konstatera att jag alltid haft folkliga melodier inom mig. Och visst finns det många kopplingar mellan blues och folkmusiken, sþger Matti som sedan "frälsningen" skrivit mellan 160-170 låtar som idag utgör grunden för Skrömtas repertoar.
Skrömta blev en naturlig kanal för Mattis växande låtbank.
- Jag ville ha ett gäng att spela låtarna med. Folkmusiken är en helt ny värld för mig som hela tiden varit förankrad i rock och blues. Jag visste inte så mycket i början men insikten blir större och större. Men ju mer jag spelar desto mer känns det som när jag upptäckte blueslegender som Robert Johnson och Son House.
Till en början så handlade det uteslutande bara om instrumentala låtar, men numera läggs huvudvikten vid sånglåtar.
- Det känns lite roligare och popigare än den traditionella knätofsgrejen, säger Matti som trots den nya stormande musikaliska kärleken inte tänker lämna sitt ursprung.
- Jag kommer aldrig att tappa lusten att lira rockgitarr. Men det ena utesluter inte det andra, säger Matti som under de senaste åren mer eller mindre lyckats med konststycket att livnära sig på sin musik.
Vad kan folk förvänta sig av Skrömta live på folkan i Strömsund?
- En ganska rolig spelning, en frisk fläkt i genren. Det mesta jag har sysslat med har handlat om en hel del energi och det genomsyrar även Skrömta.
- Björn Bostrand

---------------------------------------------

Från www.digfi.com, oktober 2004
Säga vad man vill om Badge, men några fegisar är de minsann inte. Att ge sig på något så vanskligt som akustisk blues förpliktigar - det gäller att ha både hjärna och hjärta på rätt ställe. Men tar man sig en titt på namnen som döljer sig bakom denna trio blir djärvheten något mindre förvånande.
.....Badge har, förutom det rent tekniska kunnandet, allt det där som krävs för att göra sin egna variant av da blues utan att behöva hänge sig åt några yttre atttribut; groovet, känslan och attityden. Och låtarna. Om det går att få hits i den värld som kallas rootsmusic hade både Bobby och Vampire (med en fullkomligt galen avslutning, långt nere i de Transylvanska bergshålorna) förtjänat att bli sådana. Maken till svängig och catchig blues har väl sällan skådats i det här landet. Eller någon annanstans heller för den delen.
..... På skiva låter Badge fantastiskt. På scen kan det inte bli annat än sensationellt.

---------------------------------------------

NMES spelningen på Sandino i Stockholm, 31/1-04
.....Nu ska vi prata om Matti. Vilken lirare!. Alla blev överraskade. Matti visade oss vad han kan göra med sin röst, sin gitarr och med sin musikaliska lilla trälåda. Matti kom och stärkte känslan av samhörighet som höll på att ta form hos oss alla: NMES fest höll på att bli en riktig succé.
- Ricardo

la Gazette de Greenwood *le Webzine Blues*(Fransk webzine), dec-03, ("Slidin´ Out" recension)
"Galen. Den här grabben är galen. Se (hör) vad hans gitarr får stå ut med! Matti Norlin ?Jag visste inte vem det var förrän jag fick cd´n skickad till mig från en vänn. [här står det en ordvits om brevskickande och galenhet där recensenten använder ett franskt slangord som jag inte lyckas att översätta]. Galen i gitarren, det är den här Matti Norlin verkligen !
Jag vet inte varför jag inte spelade cd´n på en gång. Den låg där på vardagsrumsbordet, hånande mot mig med sin tittel: Slidin' Out. och så la jag den i cd spelaren.....och. den exploderade!
"Vad jag tycker är roligast med att spela i olika gitarr-stämningar är att jag ofta inte vet vilka toner jag spelar". !!! Det här är vad Matti har skrivit i cd-häftet. Det första numret, Not Allowed, säger allt: slideröret rycker och sliter en i håret! och allting som följer är av samma slag, förutom att takten (ibland) är lugnare. Aderande till det rasande slidandet (som i t.ex. Groovin' ), så spelar Matti Norlin även häpnandsveckande finger picking (Cool Down är ett bra exempel på detta). Slidin' Out är en låt "som är svår att spela, speciellt live, då jag ofta råkar spela lite för fort". jaha ??!!
Men bland dessa 14 låtar (alla egna kompositioner), så finns det några tillfällen för andhämtning, med äkta juveler som Rooftop Jive eller This Day Will Never Return.
Inspelad i Stockholm (sa jag inte det? Matti Norlin är svensk) i sin lägenhet, ensam med hans gitarrer (6 och 12 strängade, National, banjo) och med hans stampande fot som rytmsektion, så har du nog förstått att den här CD´n är ett chef d'ouvre (mästerverk) i akustisk gitarr. Om du inte känner till Matti Norlin, skynda dig till hans hemsida http://www.mattinorlin.com där du kommer att få tillfälle att lyssna på extrakt från hans musik och framför allt: beställ hans CD ! Oli "

Recension frŒn Rookie 03 spelningen i Hultsfred 1/11-03:
Ordet omänsklig har fått en ny innebörd för mig, efter att ha sett Matti Norlin. Jag gillar att bli tagen på sängen och det blev jag bokstavligen när Matti Norlin satte igång. Jag kan inte säga att jag är något stort fan av blues, men efter att ha hört och sett Matti Norlin är jag helt häpen. Matti sköter gitarren, sången och håller takten med ena foten. Allt ser så lätt ut och folk omkring står med öppen mun och bara stirrar. - Hur bär han sig åt, var det många som undrade. Matti vet verkligen hur man ska förtrolla sin publik och det lyckas han med sitt bländande gitarrspel. Vi får höra låtar som "This Day Will Never Return", Sweet Angel", och "Growing". Växa ja, det har verkligen denna gitarrvirtuos gjort i mina ögon och jag förstår varför han blivit hyllad av pressen. Vad jag inte förstår är varför han inte har något skivkontrakt, men det är väl bara en tidsfråga innan någon kontrakterar honom.
- Recensent: Herman Petersson

Gefle Dagblad, 20/7-03 (konsertrecension)
......mindre pretentiös men mer ös är Matti Norlin i Badge. Han lirar vild slide på akustisk gitarr och kompas av Fredrik Haake, trummor och Petter Winnberg, kontrabas. Det är hetsblues, i stil med Bob Log III, men Matti nöjer sig inte med att gapa obscena obegripligheter med sönderdistad röst utan sjunger hellre. ... På gitarr är Norlin fantastisk, Winnberg spelar minimala fuzziga grooves och Haake är frenetisk som få. Badge är riktigt bra, musiken är skönt dum och jag kan inte göra annat än le som en dåre.
-Badge Nivå, fredag
-Joakim Forsgren

---------------------------------------------

Norska Blues News, December -02 ("Slidin´ Out" skivrecension)
Her dreier det seg om mer "streit" country/deltablues, framfört solo. Ikke fullt så tuff i kantene som Björn Berge, men absolutt i samme ånd. Mye heftig fingerarbeid her og bare egne låter. God variasjon fra låt til låt, enten det er slide, fingerpickin, folkevise lignende låter eller blues på banjo. Ei plate som egner seg både til fest og meditasjon.
- Gunnar Svensson

---------------------------------------------

Jefferson, nr 134 - vintern 2002 ("Slidin´ Out" skivrecension)
"Slidin´Out" är Matti Norlins tredje soloutgåva med egenhändigt skriven akustisk countryblues. Man måste beundra Matti som kämpar på i denna ytterst smala nisch av redan smal musik. Och Blaze som ger ut den. Tala om insats! " "...Texterna är överlag bra och Matti undviker nogsamt bluesklichéerna. Jag funderar på om de inte rentav är så bra att de borde göras på svenska. Han undviker även att luta sig mot någon given förebild i gitarrspelet, vilket vi speciellt tackar för."
- Anders Lillsunde

---------------------------------------------

Norrländska Socialdemokraten, 9/12 -02 (konsertrecension)
Blues i högt tempo
Konsert Matti Norlin ,Lillan, Luleå Lördag 7 december
För dryga två år sedan satt amerikanen Kelly Joe Phelps på Lillans scen i Luleå och trollband oss i publiken med sin genuina folkblues på akustisk slide- och dobrogitarr.

Kommer osökt att tänka på den konsertupplevelsen när Matti Norlin intar samma scen. €ven ångermanlänningens musik har sina rötter i deltabluesens marker och precis som Phelps gör Norlin högst personliga, om inte fullt lika magiska, tolkningar av läromästarnas epokgörande sånger, parat med mycket eget material. Lördagens konsert, i regi av formidabla föreningen Svartöns Blues, pendlar från furiös tokblues via mer strävsamma, folkklingande ballader till traditionella nummer.

Norlin älskar drivet och rytmen i de uråldriga, lantliga Mississippi- sångerna, vilket framkommer direkt från start. De första slideexcesserna är grymma, liksom den lustigt Hawaii-besläktade låten av engelsmannen Sam Mitchell. Ännu hetare blir det under en intensiv version av hjälten Robert Johnsons Up jumped the devil, då tempot tuffar iväg i rasande X2000-fart.
Den här sortens blues ger inget större utrymme för finlir, men energin och känslan imponerar. Norlin spelar med fingrar och plektrum samtidigt, plockar blå toner medan tummen och vänsterfoten håller igång basen och rytmen. Inte sällan låter han gitarren vila i knäet och bjuder på bländande slideteknik, som i svängiga groovet Distant as a star.

På skruvade Hangover Blues byter han bottleneck-röret mot skruvmejsel, vilket ger en ännu hårdare och tuffare klang. Som sångare har han dock en bit kvar. Rösten är inlevelsefull och säker, men saknar rätta udden. En Blind Willie Tell-klassiker som Statesboro blues väger aningen för lätt, men det är tufft när han stöttar solona i en låt tillägnad Hendrix med själfullt Jojje Wadenius- gnolande.

Under andra set når konserten sitt klimax i utsökta avfyringar av välvalda Johnson-nummer - primitiv, frustande och kraftfull förkrigsblues av bästa sort. Uttjatade Black Betty, däremot, kändes helt onödig.

Matti Norlin tycks inspirerad av publikens rungande respons och till slut får vi också höra honom spela på den granna dobro-gitarren som har stått oanvänd i sitt ställ under hela kvällen. Som kopia har den lite för mjukt sound för min smak, men Norlin hanterar stålguran med van hand.

Kort och gott, en lyckad konsert av en kille som vågar göra bluesen till sin egen.

Norrländska Socialdemokraten, 7/12 -02 (artikel / intervju)
Blues bortom tolv takter
Konsert. Bluesartisten Matti Norlin hyllas för sitt gitarr och slide-spel.
I kväll uppträder han i Luleå.
Få musikstilar är lika traditionstyngda som bluesen. Många av dagens uttolkare slavar under konventionerna och de förutfattade meningarna om musiken blir därefter.
Men Luleå aktuella gitarristen och sångaren Matti Norlin vill bryta mot allt det där. - Det är synd att folk har såna fördomar gentemot musiken. Jasså, du spelar blues? säger de och tror att man kör nån slags tradig dansmusik, såna där Gary Moore-prylar. I själva verket söker jag mycket friare former, säger han.
Alltsedan början av 90-talet har han utvecklat sin personliga stil, med rötterna i den akustiska förkrigsbluesen. Han har släppt tre skivor, den första bestod uteslutande av låtar skrivna av legendariska Södern-gubbar som Robert Johnson, Charlie Patton och Blind Lemon Jefferson.
- Jag minns att jag hörde Muddy Waters inspelningar från 40-talet och tyckte det var tufft att han inte spelade i tolv takter hela tiden. Den tidiga deltablues-epoken har inspirerat mig mycket också, inte minst för att musiken har en sån energi. Utrymmet för improvisationer är stort, låtarna kan börja i ett tempo och sluta i ett helt annat.
- Vi hade en vikarie på trummor för ett tag sedan. För honom var det lite svårt att haja det där, det är ju en dödsynd för många musiker att inte hålla tempot, säger Norlin.

Han varvar gig tillsammans med bandet Badge med egna konserter runt om i landet och musikkritikerna har skrivit lyriskt om hans säregna gitarrstil. På senaste skivan Slidin´ out förekommer mycket spel på en Dobro-kopia, den klassiska plåtgitarren med sitt resonanta, smutsiga sound.
- Jag gillar det ljudet. Dobro-gitarren pallar en hel del. Tdigare i höstas trampade ett fyllo rakt in i den, så att det blev en buckla. Nu låter den nästan ännu bättre.
- Det blir mycket "slidande". Jag har precis upptäcktt vilket skönt ljud man kan få av en skruvmejsel över strängarna. Man kan inte stanna upp, det roliga är att pröva nya grejer hela tiden, säger han.
Senaste åren har Matti uteslutande jobbat med eget material. Melodierna betyder mycket för honom, nya låtar tillkommer varje dag. Texterna baseras ofta direkt på egna upplevelser.
- Jag är ingen poet, utan försöker bara uttrycka det jag känner rakt upp och ner. Bluesen funkar ju ofta bäst så, när man är lite deppig och skriver av sig all skit. Första spåret på min senaste skiva, exempelvis, handlar om mammas bortgång. Man måste få ur sig de där tankarna, positiva energier kan skapas av det.

Matti bor i Stockholm men kommer ursprungligen från Hoting, mitt i ångermanlands folkmusikaliska domäner.
Senaste upptäckten - en nyckelharpa! Matti har tagit sig an instrument under gångna året och redan skrivit uppemot 80 låtar. Han räknar med att utveckla sin nyfunna musikådra ytterligare i ett band framöver.
- Kanske börjar jag också spela blues på nyckelharpan. Ingenting är omöjligt, säger han.
Fotnot: Matti Norlin spelar solo i kväll, på Lillan i Luleå. hans tre plattor "Pre War Blues", "Kitchen Sink Blues" och "Slidin`out" finns i välsorterade skivbutiker.
- Nils Johansson

ÖP (Östersunds Posten), 13/9 -02 ("Slidin´ Out" skivrecension)
"Det är fortfarande akustiskt och rått, men låtarna är numera mycket mer progressiva än traditionell blues. Plattans andra spår, Distant as a star, är en fantastisk rocklåt som med ett coolt beat skulle kunna spelas på vilket dansgolv som hellst."
- Tomas Björnrun

Hallands Nyheter, 7/9-02 ("Slidin´ Out" skivrecension)
"Matti Norlin har gjort sig kþnd som en av Sveriges främsta uttolkare av den akustiska förkrigsbluesen. Mycket slide blir det och mycket Robert Johnson, Blind Boy Fuller och liknande gossar.
På nya plattan är det bara eget material och det känns på flera låtar nästan som om Norlin försöker korsa deltabluesen med punk..."
"... både skickligt, lekfullt och vackert."
- Harald Bergengren

Värmlands Folkblad, 6/9 -02 ("Slidin´ Out" skivrecension)
Matti bäst i landet?
Om jag påstår att Sveriges bäste bluesgitarrist heter Matti Norlin och bor på Flintbacken i Stockholm, finns det antagligen åtskilliga andra, mer bekanta med musikstilen än jag, som kommer med invändningar.
Vilket var exakt vad som skedde när Matti spelade inledningsspåret Not Allowed, från detta album på en liten klubb och någon i publiken skrek "varför spelar du inte blues på riktigt!"
Men det här är Mattis definition av blues och med detta, bitvis fenomenala album, tycker jag att han kan propsa på att ha tolkningsföreträde.
Själv är jag inte ens säker på vilka sorts gitarrer han spelar på, men hans teknik är bländande, utan att blueskänslan går förlorad, och dessutom förmår han att variera sitt sound bland annat genom att plocka fram banjon, detta sorgligt underskattade instrument som i rätta händer ju kan svänga så att det välter en hel konsertlokal.
Den enda invändning jag har är att Matti inte är en lika spännande vokalist som instrumentalist. Om så varit fallet hade antagligen hans namn varit utkablat bland bluesvänner världen över.
Men Slidin´out räcker ändå mer än väl, och jag utgår från att landets bluesföreningar redan är underrättade.
- Björn Stefanson

Groove, Nummer 6 2002 ("Slidin´ Out" skivrecension)
"Det ska sägas direkt att Matti Norlin är en djävulskt bra bluesgitarrist med lika mycket Mississippi John Hurt och förkrigsblues som Led Zeppelins Hats off to (Roy) harper i fingrarna. På sin tredje platta fyrar Norlin av den ena slidesalvan efter den andra så det fladdrar i byxbenen. Det är helt enkelt en njutning att höra honom spela."
- Peter Sjöblom

Lþnstidningen , Fredag 23 augusti 2002 Ê (artikel / intervju)
Matti längtar efter det ultimata livet
Tokpunkblues. Det är en av de luddiga omdömena som droppats om Matti Norlins musikaliska uttryck. I dagarna slþpper bluesmannen från Hoting sin tredje soloplatta, "Slidin` Out" och är därmed en bra bit på vägen på sin tonsatta kallelse.
Det är elva år sedan Matti sprang på den där Robert Johnson-plattan som fick honom att tänka om. Det var då han bytte ut distade metalriff mot akustisk fingerplockande.
- Ibland kan jag känna att jag kan allt som man behöver kunna spela på en gitarr, men naturligtvis så är det inte så. Samtidigt vore det väl skittråkigt om det var så.
- Jag hoppas att jag aldrig blir klar och dþäför gäller det att försöka hitta på egna grejer hela tiden, fortsþtter han.
För att hålla lågan brinnande så försöker 30-årige Matti hela tiden töja på de snäva ramarna som bluesen faktiskt kan innebära ibland.
- Jag kan förstå folk som säger att blues är tråkig. Det finns det som blir dansbandsaktigt för att musikerna fått för sig att det absolut bara kan spelas på ett speciellt sþtt. Det är synd för bluesen innehåller så många olika stilar, menar Matti .
Plötsligt namedroppar vi band som White Stripes, Jon Spencer och norska pionjären Björn Berge, artister som tar genren framåt.
Själv har Matti samarbetet med långvarige kompisen Fredrik Haake och Petter Winnberg i trion Badge som en källa till ständigt ny inspiration.
- Både Fredrik och Petter är så otroligt duktiga jazzmusiker. Så när vi kommer ihop så blir det en totalknasig mix av rockabilly, punk, folk, rock och blues, skrattar han.
Men den smältdegeln skapar också problem i ett musikklimat där man allt oftare vill ha tydligt trendiga och utstuderade ramar att gå efter.
- Allt är så insorterat i fack här nere. Efter vår spelning på demoscenen i Hultsfred så var det flera tidningar som skrev att det var otroligt konstigt att vi inte var signade. Samtidigt förstod dom att skivbolagsfolk fick myror i huvudet när de hörde oss och vår blandning av stilar, berättar Matti.
Men när Badge väl kommer till skott live så brukar det skapa en ljudbild som för folk att höja på ögonbrynen. Det är nog från den konstellationens utsvävningar som tokpunkblues-etiketten kommer tror Matti.
Men "Slidin Out" är inte så förutsägbar som man kan tro.
- Numera känns det inte som om jag är så fruktansvärt traditionell längre. Jag tycker att jag har hittat mitt eget uttryck.
Vad skiljer då"Slidin Out" från dina båda tidigare album?
- När jag spelade in min debut "Pre War Blues" så var jag så naiv att jag trodde att ingen annan hade spelat in gammal blues från 20-30-talet. Med "Kitchen Sink Blues" ville jag fokusera mer på mitt eget låtskrivande. Den här är väl helt enkelt en naturlig fortsättning på dom båda.
- Det är bara att gratulera folk som fortsätter att göra samma sak år ut och år in och är nöjda med det. Men jag vill gå vidare och det tycker jag att jag gjort med "Slidin Out".
När ni läser det här så sitter kanske Matti på någon fjälltopp och njuter av stilheten. Han ska nämligen fjällvandra i Borgafjäll under några dagar.
- Det ska bli otroligt skönt. Jag har inte varit hemma på hela sommaren och jag har längtat fruktansvärt, säger Matti som brukar sitta på taket på familjens fjällstuga och lira på sin gitarr.
- Jag har faktiskt funderat på ta med mig en digital porta och dra upp dit och spela in en platta. Det kanske blir nästa projekt, fortsþtter han.
Att vara norrlänning och bo i södra Sverige under vinterhalvåret kan vara en pina. Det är inte Matti den första att skriva under på.
- Jag brukar känna mig helt djävla instängd. Det känns så totalt onödigt att det ska vara vinter här när det ändå aldrig blir på riktigt.
När flyttar du hem till Norrland?
- Jag har alltid tänkt på det förut, men just nu känns det inte så aktuellt. Men det ultimata livet skulle absolut vara att ha ett hus vid en sjö nära fjällen, en bra studio och en hel hög med musikkompisar i byn som man kunde dra iväg på turnè med när det blir läge, filosoferar Matti.
Kanske Borgafjäll är det scenariot någon gång i framtiden?
- BJÖRN BOSTRAND

Dala-Demokraten, 16/8-02 ("Slidin´ Out" skivrecension)
Yeah! Matti Norlin levererar tokblues på tu man hand. Slidin´Out är så långt ifrån en överproducerad platta man kan komma, här är det en gitarr och en röst som gäller. Skitigt ljud och en rak trumma som håller takten för att man inte ska förvilla sig i alla svängar. Avskalat, och rejält coolt. Man ser den rökiga krogen på landsbygden framför sig. Eller varför inte lägerelden mitt i skogen. Matti tar bluesen och plussar på ännu mera koskit och cowboykänsla. Det blir någon form av punkblues, med känsla som durrar längs ryggraden. Han spelar som han sålt både själ och gitarr till djävulen. Här går det undan!
Jag vill ha Matti Norlin spelandes hemma i soffan när det är partytime på fredagskvällen.
-Jonas Stentäpp

LT, 15/8 -02 ("Slidin´ Out" skivrecension)
Matti från lilla Hoting i lilla Jämtland fortsätter att växa ut till en allt större bluesman på den svenska rootsscenen. Det hörs tydligare än någonsin på hans tredje soloplatta.
Den inspelningsmässiga småskaligheten fortsätter på "Slidin´Out". Album nummer tre är med andra ord precis som de båda föregångarna "Pre-War Blues" och "Kitchen Sink Blues" inspelade växelvis hemma i Mattis kök och i replokalen på Fryshuset i Stockholm.
Den här gången är samtliga 14 låtar egna kompositioner. Och jämför man med debuten från 1995 så hör man en bluesman som fortsätter skjuta nya stilfulla skott på sitt musikaliska stamträd, både som instrumentalist och sångare.
Som albumtiteln skvallrar om så har slidegitarren en fet huvudroll.
Men det som gör "Slidin´Out" till ett fett utropstecken i den svenska bluesfåran är Mattis låtar och sättet på vilket han sjunger dem. Hör "This day will never return", "Distant as a star", "Groovin´", och "Sugar", och du hör kanske de finaste låtarna på bottlenecktemat som någonsin lirats in i vårt land. Och som dessutom håller i vilka jämförelser som helst.
-Björn Bostrand

Provinstidningen Dalsland, 13/7 -02
-Frukostspis-
"Frukostbluesen är ett nytt grepp från Åmåls Bluesförening. Vi bänkade oss på Café Liljan där Matti Norlin stod på frukostmenyn. Inte helt oväntat var det en näringsrik och varierad frukost som bjöds. Nu var det ingenöverraskning då Matti Norlin hör till de svenska bluesmusiker som går från klarhet till klarhet. Efter två utsökta set tackade Matti Norlin för sig." -

Programbladet Åmåls bluesfest, 12/7 -02
Matti Norlin stormar in med sin trio på Gågatan och vräker ut opolerad blues mixad med country, rock och spelmanstoner från djupa skogen."Int glöm vi tok-bluesen från Septämbe 2000"! Visst är det ännu en Åmålsfavorit som äntrar stan. Akustisk tokpunkblues!

Vimmerby Tidning, 1/7 - 02
-Gitarrist med känsla-
"Lördagskvällens uppträdande på sommartorgsscenen med bluesgitarristen Matti Norlin blev mycket uppskattat av en påpälsad publik med paraplyet berett i ena handen.
Matti Norlin, en 29-årig före detta Hotingsbo, numera bosatt i Stockholm, spelar normalt med bandet Badge som framträdde på demoscenen under Hultsfredsfestivalen så sent som två veckor sedan, uppträdde denna gång ensam på scenen med uteslutande eget låtmaterial. Gitarristen Matti Norlin visade upp en egen stil på sommarscenen i lördags kväll, där han använde såväl metallrör som skruvmejsel för att ta de rätta ackorden på gitarrhalsen. Han visade prov på mycket fingerfärdighet, där det nästan lät som han spelade på en tolvsträngad gitarr. Ett framträdande värt att applådera alltså!"
-Anders Lagerman

Nyheterna, 14/6-02
Badge, Scen: Demo, Hultfredsfestivalen, Betyg: 4+
Stockholmsbaserade Badge var en mycket trevlig bekantskap att göra . Med slidefantomgitarristen Matti Norlin - känd som solokvistartist från bland annat Mönsterås Bluesfestival - i spetsen jazzade Badge loss något i hästväg med sina märkvärdiga låtar. Det svängde något grymt från Mattis slidespel, Petter Winbergs ståbas och Fredrik Haakes trumspel. Det är ett mysterium att bandet fortfarande är osignat, men förhoppningsvis ska väl det rätta till sig efter Hultsfred? I och för sig kan väl Badges oheliga blandning av blues, jazz, rockabilly och...ja, allt möjligt, skrämma bort en och annan räddhågsen skivbolagsdirre, men någon borde verkligen ta tag i det här bandet!
- Robert Triches

LT , Lördag 27 oktober 2001 (Om Östersunds bluesfestival)
Östersundsnatten kokade av blues
"Inne på Dalwhinnies höll Matti Norlin till. Matti med rötterna i länets norra delar är en bluesman av format. Med intensivt utspel och stor känsla för deltablues skapade Matti tryck och stämning inne på den lilla puben.
Hans långa hår och bandanan kände man igen från den tiden han höll till uppe i Strömsund. Men uttrycket är nu ännu säkrare. Sedan skulle han dra vidare för att göra kvällens andra spelning men då med sitt band Badge."

Jefferson, nr 120, -99 (Karlskoga Bluesfestival)
"...Efter att ha höjt medvetandet hos många förvånade Karlskoga-bor med live-musik på stan, i affärer och köpcentrum (framförallt Matti Norlin fick många nya fans) smög huvudarrangemanget igång på Restaurang Kupolen vid 15-tiden."
"Matti Norlins första set var lekfullt, en lokal journalist frågade mig varför han inte planerar en set-lista....!! - Otaliga är de som häpnade över vad man kan göra med en gitarr. Äldre blues-fans ställer sig frågan: -Hur bra kan han bli?!? "
-Jonas Högberg

---------------------------------------------

-Bruce Iglauer, Alligator records, Chicago (-99)
" Mattis spelstil þr smakfull och solid och har riktig djup blueskþnsla."

LT, 2/10-98 (Kitchen sink blues, BLAZE 9802)
Matti Norlins kšksinspelningar imponerar
"Han är långt ifrån ensam att känna sig kallad av legendariske bluesmannen Robert Johnson, och Hoting-sonen Matti har lärt sig läxan av den äran.
Trots lågbudgetvarianten, en övervägande majoritet av de 23 egna kompositionerna är inspelade hemma i köket i Jordbro, så slår känslan igenom.
Passionen och kunnandet går hand i hand och passar som hand i handsken. Han är en ypperlig instrumentalist och en klart bra sångare. Matti Norlins köksinspelningar imponerar."
-Björn Bostrand

---------------------------------------------

Jefferson, -98 (Kitchen sink blues BLAZE 9802)
" Förra CD:ns "fältinspelningar" från Hoting, ångermanland, har ersatts med live/no overdubs, från eget kök i Jordbro, Stockholm.
Mallen är fortfarande pre-war, men konceptet är något breddat, t ex Hear my soul cry som för mina tankar till John Fahey, eller Set my ship on fire, en jazzig bluesvals.
Även instrumentalmässigt har Matti breddat sig, på inledande Emigration blues spelar han Fred McDowelsk elgitarr.
Matti spelar även banjo på ett par låtar, varav Keep on tryin är mycket fin. Med Learn from others mistakes, Suitcase blues, Bullshit blues och Layin` down blues visar Matti Norlin att han kan göra blues av utsökt slag.
Förankrad i traditionerna men ändå med personlig stil. Det visar vilken potential denne man har att gå vidare."
-Max W Sievert

Borås Tidning, 14/2-98 (konsertrecension)
"På senaste jazz och blues festivalen (Nordic Jazz & Blues Festival) var en av de stora upplevelserna den unge bluesmannen Matti Norlin, ett självlärt fenomen från djupaste Ångermanland som via skivfynd i en postorderkatalog mött vad som skulle bli hans husgudar; Robert Johnson, Bukka White, Lightnin Hopkins, Big Bill Broonzy m.fl.
På egen hand lärde han sig deras enorma gitarrteknik, och på något underligt sätt har han fått gåvan att elektrifiera sina lyssnare från en estrad.
Dom som besökte Cookin jazz & bluesklubbs andra kväll blev golvade av ett tryck, en stämning och en kontakt mellan estrad och publik som sällan upplevts tidigare i Borås.
Matti Norlin måste ha gjort något av en drömkonsert som mötte en enorm publikrespons"
- Rolf Haglund

---------------------------------------------

Åmåls bluesfest program, -98
"Fastest in town" gäller hans otroliga teknik och lek med gitarren. Matti från Hoting i Ångermanland, har på några år stigit fram som en ung ledare för akustisk revival blues.
Utan fördomar hur bluesen skall låta har han skapat sin egen stil. Spelar allt från Ätte vä skitinga över Jimi Hendrix tillbaka till Robert Johnson och upp till Frank Zappa, allt med samma orädda, unga intensitet. Matti tar publiken med häpnad var han än spelar."

---------------------------------------------

Lick magazine, A touch of blues -98 (Hollþndsk tidning)
"Musiken och ambiansen var bättre þn nånsin. Matti "Speedy" Norlin uppträdde och dom Holländska och Belgiska lyssnarna blev väldigt överraskade av denne unge man.
Men, vad menas med ung egentligen ? Det är ju en fråga om erfarenhet, och Matti verkar leva lika fort som han spelar."

---------------------------------------------

Cadence, may -98 (New York tidning)
" Den unga svenska gitarristen Norlin visar upp en häpnadsväckande akustisk teknik, från lidelsefull slide till rask ragtime stil. Han visar också vara en mästare på flat picking."
-David Lewis

Provinstidningen Dalsland, -97 (om Åmåls bluesfest)
"En smärre chock fick undertecknad vid besöket på innergården vid Hantverkarmagasinet. Där satt en ung man och hanterade sin gitarr som om han inte gjort annat. Matti Norlin hade presenterat sig, och gjort det på ett sätt som etsade sig fast i minnet. Norlin svettades i värmen och bjöd på en äkta och fängslande blues."
"På Stadt uppträdde Matti Norlin inför en nästan andaktigt tyst och lyssnande publik. Återigen kunde man bara beundra hans enkla, okonstlade och naturliga spelsätt med en känsla som går utanpå det mesta. Här får snart Sven Zetterberg och Rolf Wikström en fullvärdig jämlike i den svenska bluestoppen"
-Tony Berg

---------------------------------------------

Lick, A touch of blues,-97 (Holländsk tidning)
"Matti Norlin har ett unikt sound, och ni borde boka honom innan det blir för sent! Denne man, som för närvarande är på turnè i Italien har en guldkantad framtid att gå tillmötes."

Tidningen Stereo, Nummer 3, 1997
"Gitarristen Matti Norlin är en riktig fröjd att lyssna på. Det var länge sen jag hörde sånt härligt bluesshreddande."
-Rolf Haglund

Bluesbulletinen, nr 23 maj 1997 (om bluesfestivalen i Mönsterås)
"Matti Norlin var otroligt imponerande. Han spelade countryblues med en inlevelse som måste vara unik i Sverige. Sveriges Robert Johnson!"

Säffletidningen, 15 juli -97
" Norrlänningen Matti är bluesens framtid. Matti Norlin, snart 25, medverkade för första gången på bluesfesten i Åmål och gjorde det med besked. Matti spelade en hård och snabb blues som gick hem hos publiken. Redan efter de första takterna syntes gillande leenden och de började spontant att klappa takten."
-Ingrid Hjortvid

---------------------------------------------

Expressen,1995
"Min farmor Linneas favvoprogram heter Cafè Umeå. Inte riktigt min grej trodde jag, till i går. Memorera namnet Matti Norlin. Bluesgitarrist. Just när TV-kocken Hubbe Förster var klar med sina Crepe Marie-Louise drog denne Norlin av en stentuff version av Robert Johnsons Crossroad blues så det fladdra i dampublikens folkdräkter. Vilken talang! Vilken attack! Vilken överraskning! Inte ett ont ord om TV2:s sävliga caféprogram i fortsättningen."
-Georg Cederskog

Backstage, -95 (Pre-war blues recension)
"Detta var en överraskning må jag säga. Matti bjuder på hela 24 låtar signerade legender som; Blind Willie McTell, Willie Brown, Blind Boy Fuller, Robert Johnson etc. Allt þr dessutom framfört medelst akustisk gitarr och sång. Jag är i ärlighetens namn otroligt imponerad av Mattis flinka och smakfulla gitarrspel. Slide, chickenpicking och vanligt traditionellt blueslir formligen vräker han över en. Helt suveränt!"
-Janne Stark

Blåtryck, nr 73 - 1995
På CD´n Pre War Blues hör man verkligen inte att Matti Norlin är en ung, svensk grabb på 22 år. Det är helt fantastiskt att 1995 ger sig någon på att spela Robert Johnson, Bukka White, Blind Boy Fuller m.fl. Matti Norlin gör det dessutom bra. Han följer originalen väl, men har en personlig röst.
För mig är det här en av de bästa nya countrybluesplattor jag hört på länge. Att Matti dessutom är duktig på scen kunde vi höra på vår stödkonsert i september. Betyg 4
- Pelle Leuf

Trettondagsbluesen på Fashing var såväl musikaliskt som publikt en lyckad tillställning.
....och Matti Norlin bjöd på fin countryblues.
- Janne Rosenqvist

Jefferson,Nr 108 - 1995
Hur skulle jag nu närma mig denna recension? Matti Norlin, deltabluesspelande Ångermanlþnning från Hoting. Kanske med humorns hjälp och låtsas att "Hooting" ligger i Mississippi någonstans. Men när jag vek upp CD:ns lilla blad såg jag att man redan körde på den linjen. Och när jag hörde Matti själv insåg jag att han inte behöver någon krystad introduktion, han klarar sig gott på egen hand.
Sällan har jag hört Robert Johnson eller Blind Boy Fuller tolkad på ett "svartare" sätt än det Matti Norlin använder sig av. Man kan spela blues på många sätt, precis som man kan äta kräftor på mer än ett. Via bolag som Blue Goose, Rounder, Flying Fish m.fl. har man genom åren hört många duktiga vita killar som försökt återskapa 1920/30-talets lantliga blues, men sällan eller aldrig tidigare har jag hört någon suga klor, sörpla spad, spotta klospetsar eller tugga skal på ett mer vällustigt sätt för att få ur sig that spoon, that spoon, that spoonful of blues på det vis som Matti gör.
Med en personlig röst som tack vare Mattis inlevelsefyllda och känslomättade sång känns äkta, samt ett rakt kraftfullt och kompetent gitarrspel, får vi en unik platta man knappast kunde förvþnta sig från något annat håll.
Hade denna samling låtar varit förpackade med en Yazoo- etikett och varit mättade med bruset från slitna 78-varvare, hade den höjts till skyarna som ett dokument från en av bluesens finaste epoker.
Nu kommer kanske finsmakarna att skygga, men Mattis CD är väl värd ett inköp, både för hans ovanliga grepp att så stilfullt och traditionsenligt tolka en förgången epok, som för det inlevelsefulla och musikaliskt skickliga sätt han gör det på.
-- Max W. Sievert