Jefferson,Nr
108 - 1995
"Hur skulle jag nu närma mig denna recension? Matti Norlin, deltabluesspelande
ångermanlänning från Hoting. Kanske med humorns hjälp och låtsas att
"Hooting" ligger i Mississippi någonstans. Men när jag vek upp CD:ns
lilla blad såg jag att man redan körde på den linjen. Och när jag hörde
Matti själv insåg jag att han inte behöver någon krystad introduktion,
han klarar sig gott på egen hand. Sällan har jag hört Robert Johnson
eller Blind Boy Fuller tolkad på ett "svartare" sätt än det Matti Norlin
använder sig av. Man kan spela blues på många sätt, precis som man kan
äta kräftor på mer än ett. Via bolag som Blue Goose, Rounder, Flying
Fish m.fl. har man genom åren hört många duktiga vita killar som försökt
återskapa 1920/30-talets lantliga blues, men sällan eller aldrig tidigare
har jag hört någon suga klor, sörpla spad, spotta klospetsar eller tugga
skal på ett mer vällustigt sätt för att få ur sig that spoon, that spoon,
that spoonful of blues på det vis som Matti gör. Med en personlig röst
som tack vare Mattis inlevelsefyllda och känslomättade sång känns äkta,
samt ett rakt kraftfullt och kompetent gitarrspel, får vi en unik platta
man knappast kunde förvänta sig från något annat håll. Hade denna samling
låtar varit förpackade med en Yazoo- etikett och varit mättade med bruset
från slitna 78-varvare, hade den höjts till skyarna som ett dokument
från en av bluesens finaste epoker. Nu kommer kanske finsmakarna att
skygga, men Mattis CD är väl värd ett inköp, både för hans ovanliga
grepp att så stilfullt och traditionsenligt tolka en förgången epok,
som för det inlevelsefulla och musikaliskt skickliga sätt han gör det
på." -Max W. Sievert - Max W. Sievert
Backstage, -95
"Detta var en överraskning må jag säga. Matti bjuder på hela 24 låtar
signerade legender som; Blind Willie McTell, Willie Brown, Blind Boy
Fuller, Robert Johnson etc. Allt är dessutom framfört medelst akustisk
gitarr och sång. Jag är i ärlighetens namn otroligt imponerad av Mattis
flinka och smakfulla gitarrspel. Slide, chickenpicking och vanligt traditionellt
blueslir formligen vräker han över en. Helt suveränt!" -Janne
Stark
Blåtryck,
nr 73 - 1995
På CD´n Pre
War Blues hör man verkligen inte att Matti Norlin är
en ung, svensk grabb på 22 år. Det är helt fantastiskt
att 1995 ger sig någon på att spela Robert Johnson, Bukka
White, Blind Boy Fuller m.fl. Matti Norlin gör det dessutom bra.
Han följer originalen väl, men har en personlig röst.
För mig är det här en av de bästa nya countrybluesplattor
jag hört på länge.
- Pelle Leuf