la
Gazette de Greenwood *le Webzine Blues*(Fransk
webzine), dec-03, ("Slidin´
Out" recension)
"Galen.
Den här grabben är galen. Se (hör) vad hans gitarr får
stå ut med! Matti Norlin ?Jag visste inte vem det var förrän
jag fick cd´n skickad till mig från en vänn. [här
står det en ordvits om brevskickande och galenhet där recensenten
använder ett franskt slangord som jag inte lyckas att översätta].
Galen i gitarren, det är den här Matti Norlin verkligen !
Jag vet inte varför jag inte spelade cd´n på en gång.
Den låg där på vardagsrumsbordet, hånande mot
mig med sin tittel: Slidin' Out. och så la jag den i cd
spelaren.....och. den exploderade!
"Vad jag tycker är roligast med att spela i olika gitarr-stämningar
är att jag ofta inte vet vilka toner jag spelar". !!! Det här
är vad Matti har skrivit i cd-häftet. Det första numret,
Not Allowed, säger allt: slideröret rycker och sliter
en i håret! och allting som följer är av samma slag,
förutom att takten (ibland) är lugnare. Aderande till det
rasande slidandet (som i t.ex. Groovin' ), så spelar Matti
Norlin även häpnandsveckande finger picking (Cool Down
är ett bra exempel på detta). Slidin' Out är
en låt "som är svår att spela, speciellt live, då
jag ofta råkar spela lite för fort". jaha ??!!
Men bland dessa 14 låtar (alla egna kompositioner), så finns
det några tillfällen för andhämtning, med äkta
juveler som Rooftop Jive eller This Day Will Never Return.
Inspelad i Stockholm (sa jag inte det? Matti Norlin är svensk)
i sin lägenhet, ensam med hans gitarrer (6 och 12 strängade,
National, banjo) och med hans stampande fot som rytmsektion, så
har du nog förstått att den här CD´n är ett
chef d'ouvre (mästerverk) i akustisk gitarr. Om du
inte känner till Matti Norlin, skynda dig till hans hemsida http://www.mattinorlin.com
där du kommer att få tillfälle att lyssna på extrakt
från hans musik och framför allt: beställ hans CD !
Oli "
Norska
Blues News, December -02
Her dreier det seg om mer "streit" country/deltablues, framført solo.
Ikke fullt så tøff i kantene som Bjørn Berge, men absolutt i samme ånd.
Mye heftig fingerarbeid her og bare egne låter. God variasjon fra låt
til låt, enten det er slide, fingerpickin, folkevise lignende låter
eller blues på banjo. Ei plate som egner seg både til fest og meditasjon.
- Gunnar Svensson
Jefferson, nr 134 - vintern 2002
"Slidin´Out" är Matti Norlins tredje soloutgåva
med egenhändigt skriven akustisk countryblues. Man måste
beundra Matti som kämpar på i denna ytterst smala nisch av
redan smal musik. Och Blaze som ger ut den. Tala om insats! "
"...Texterna är överlag bra och Matti undviker nogsamt
bluesklichéerna. Jag funderar på om de inte rentav är
så bra att de borde göras på svenska. Han undviker
även att luta sig mot någon given förebild i gitarrspelet,
vilket vi speciellt tackar för."
- Anders Lillsunde
ÖP,
13/9 -02
"Det är fortfarande akustiskt och rått, men låtarna
är numera mycket mer progressiva än traditionell blues. Plattans
andra spår, Distant as a star, är en fantastisk rocklåt
som med ett coolt beat skulle kunna spelas på vilket dansgolv
som hellst."
- Tomas Björnrun
Hallands
Nyheter, 7/9-02
"Matti Norlin
har gjort sig känd som en av Sveriges främsta uttolkare av den akustiska
förkrigsbluesen. Mycket slide blir det och mycket Robert Johnson, Blind
Boy Fuller och liknande gossar.
På nya plattan är det bara eget material och det känns på flera låtar
nästan som om Norlin försöker korsa deltabluesen med punk..."
"... både skickligt, lekfullt och vackert."
- Harald Bergengren
Värmlands Folkblad, 6/9 -02
Matti bäst i landet?
Om
jag påstår att Sveriges bäste bluesgitarrist heter
Matti Norlin och bor på Flintbacken i Stockholm, finns det antagligen
åtskilliga andra. mer bekanta med musikstilen än jag, som
kommer med invändningar.
Vilket var exakt vad som skedde när Matti spelade inledningsspåret
Not Allowed, från detta album på en liten klubb och någon
i publiken skrek "varför spelar du inte blues på riktigt!"
Men det här är Mattis definition av blues och med detta, bitvis
fenomenala album, tycker jag att han kan propsa på att ha tolkningsföreträde.
Själv är jag inte ens säker på vilka sorts gitarrer
han spelar på, men hans teknik är bländande, utan att
blueskänslan går förlorad, och dessutom förmår
han att variera sitt sound bland annat genom att plocka fram banjon,
detta sorgligt underskattade instrument som i rätta händer
ju kan svänga så att det välter en hel konsertlokal.
Den enda invändning jag har är att Matti inte är en lika
spännande vokalist som instrumentalist. Om så varit fallet
hade antagligen hans namn varit utkablat bland bluesvänner världen
över.
Men Slidin´out räcker ändå mer än väl,
och jag utgår från att landets bluesföreningar redan
är underrättade.
- Björn Stefanson
Groove,
Nummer 6 2002
"Det ska sägas direkt att Matti norlin är en djävulskt
bra bluesgitarrist med lika mycket Mississippi John Hurt och förkrigsblues
som Led Zeppelins Hats off to (Roy) harper i fingrarna. På sin
tredje platta fyrar Norlin av den ena slidesalvan efter den andra så
det fladdrar i byxbenen. Det är helt enkelt en njutning att höra
honom spela."
- Peter Sjöblom
Dala-Demokraten,
16/8-02
Yeah! Matti Norlin levererar tokblues på tu man hand. Slidin´Out är
så långt ifrån en överproducerad platta man kan komma, här är det en
gitarr och en röst som gäller. Skitigt ljud och en rak trumma som håller
takten för att man inte ska förvilla sig i alla svängar. Avskalat, och
rejält coolt.
Man ser den rökiga krogen på landsbygden framför sig. Eller varför inte
lägerelden mitt i skogen. Matti tar bluesen och plussar på ännu mera
koskit och cowboykänsla. Det blir någon form av punkblues, med känsla
som durrar längs ryggraden. Han spelar som han sålt både själ och gitarr
till djävulen.
Här går det undan! Jag vill ha Matti Norlin spelandes hemma i soffan
när det är partytime på fredagskvällen.
-Jonas Stentäpp
LT,
15/8 -02
Matti från lilla Hoting i lilla Jämtland fortsätter att växa ut till
en allt större bluesman på den svenska rootsscenen. Det hörs tydligare
än någonsin på hans tredje soloplatta. Den inspelningsmässiga småskaligheten
fortsätter på "Slidin´Out". Album nummer tre är med andra ord precis
som de båda föregångarna "Pre-War Blues" och "Kitchen Sink Blues" inspelade
växelvis hemma i Mattis kök och i replokalen på Fryshuset i Stockholm.
Den här gången är samtliga 14 låtar egna kompositioner. Och jämför man
med debuten från 1995 så hör man en bluesman som fortsätter skjuta nya
stilfulla skott på sitt musikaliska stamträd, både som instrumentalist
och sångare. Som albumtiteln skvallrar om så har slidegitarren en fet
huvudroll.
Men det som gör "Slidin´Out" till ett fett utropstecken i den svenska
bluesfåran är Mattis låtar och sättet på vilket han sjunger dem. Hör
"This day will never return", "Distant as a star", "Groovin´", och "Sugar",
och du hör kanske de finaste låtarna på bottlenecktemat som någonsin
lirats in i vårt land. Och som dessutom håller i vilka jämförelser som
helst.
-Björn Bostrand