Matti Norlin & Anders Norudde

Blåställ

MNCD 05 (41 min)

Efter tolv år återvänder Matti Norlin

till bluesen, tillsammans med Anders

Norudde känd från bl a Hedningarna.

Matti har sedan förra bluesplattan

varit aktiv på både scener och på

skiva med fokmusik, rock, hårdrock,

jazz, musik till teateruppsättningar,

barnföreställningar, fusion etc.

Huvudinstrumentet för Matti är

gitarren, utöver det hörs han

traktera dunslåda och tvättbräda.

Anders har fiolen (antar jag) som

huvudinstrument men dessutom hörs

han på, håll i er nu, svensk säckpipa,

moraharpa, basmoraharpa, kohorn och

säljflöjt. Vilket bluessound de får

till av detta! Max Sievert skriver i sin

intervju med Matti på annan plats här i

tidningen: Kombinationen Norlin/

Norudde sitter så naturligt att man

verkligen förundras över de mekanismer

som förenar världsmusikens rötter. Det

är bara att hålla med, mitt i prick!

    Blues och folkmusik möts. Resultatet

är modernt, utvecklande men också

vilande på tidlös stadig grund.

Bluesen som den lät i t ex i Stovall

Plantation och Clarksdale i Mississippi

1941-42 har förvandlats och transforme-

rats. Lyssna på ”Sätt eld” med effekt-

fullt mellanspel efter Sjungar-Lars i

Lima, folkboogiegunget i ”Vad du ser”

och ”Slit ont” med sin moraharpa så

förstår ni vad jag far efter.

   Tio av de tolv låtarna har svenska

texter skrivna av Matti. Det är blues-

texter ur mannens perspektiv, ibland

misstänker jag med en glimt i ögat.

Några av dem framförs på dialekt. Två

är svenska texter till bluesklassiker.

Muddy Waters ”I can´t be satisfied”

har blivit ”Aldrig riktigt nöjd” och

bärs fram av slide och fiol som blir

till ett nytt sound som väcker nytt liv i

Muddys klassiker. En av de mest

”covermisshandlade” låtarna är Robert

Johnsons ”Crossroads”. Mattis gir vad

det gäller det mytologiska, från

djävulen och vägkorset till bäcken

och bron, i ”Näcken” medför ett

tillfrisknande av den genom åren

misshandlade låten.

Det här är en mycket bra platta och en

platta som andas självförtroende,

inte minst den kaxiga inledningslå-

ten, slidevinande och plockande ”Håll

käft!” stryker under detta (den låten

hittar du också på Jeffersons Spotify-

lista för 215).   Bo Majling, Jefferson Blues Magazine